Rådhuset

Rådhuset är säte för kommunens politiska ledning och dess administration. Byggnaden invigdes 1863, är ett av landets förnämsta exempel på nygotik och även ett av få exempel på nygotisk byggnadsstil i Örebro. Rådhuset torde därutöver vara stadsarkitekten Fridolf Wijnbladhs praktfullaste byggnad i Örebro. Wijnbladh var förutom arkitekt även byggmästare. Byggnadens utformning manifesterar den optimism och framtidstro som staden trots allt hade under återuppbyggnadstiden efter den stora stadsbranden 1854. Nygotiken yttrar sig bland annat genom de spetsbågiga fönsteromfattningarna och de spetsiga fialerna som pryder taklisten längs hela byggnaden.

Ovanför takfoten löper en balustrad och under denna finns en rad fyrpassfönster. Fasaden mot Stortorget har två risaliter med avtrappade och fialkrönta frontespiser, varifrån de fyra skulpturerna Sanningen, Rättvisan, Slöjden och Vetenskapen blickar ned över torget. I risaliternas bottenvåningar finns husets bägge huvudportaler med sina spetsbågiga öppningar. Även risaliternas och bottenvåningens fönster är spetsbågiga. Fasaden indelas av smala halvkolonner som avslutas av fialer vid takbalustraden. När kung Karl XV inspekterade det nya rådhuset år 1862 (i samband med järnvägsinvigningen) eller 1865 (i samband med avtäckandet av Engelbrektstatyn), ska han ha utbrustit ”Å, hut, Örebro! Bornera icke, svagdricka!” Med detta menade han att en liten stad som Örebro (d.v.s. “svagdrickan”) inte skulle yvas (d.v.s. bornera=skumma) på detta sätt.

Ursprungligen fanns polisvaktkontor, Örebro Sparbank, Lindhska bokhandeln och Tekniska skolans undervisningslokaler, verkstad, bibliotek och museum i huset. Dessutom hade borgmästaren sin tjänstebostad på tredje våningen vilken numera är den representationsvåning där kommunen tar emot sina gäster. Exteriören är bevarad, bortsett från fönstersnickerier, entrédörrar och trappor. Interiören har ändrats flera gånger, till exempel så byggdes rådhuset om runt 1900, då bland annat Tekniska skolans ritsal gjordes om till den sessionssal som fortfarande används och som har kvar sin inredning från denna ombyggnad. Polisen hade sina lokaler i rådhuset fram till 1958.

På nyårsaftonen 1999 fick rådhuset sitt klockspel. Vikingen, Olaus Petri, Cajsa Warg, smeden, Hjalmar Bergman och en ung kvinna av idag, symboliserar olika delar av Örebros historia. Figurerna är skapade av den bulgariske konstnären Emil Mirtchev och gjutna av nedsmälta granatskärvor. Melodin är komponerad av Jan Inge Hall från Örebro. Örebro rådhus är skyddat som byggnadsminne och ingår i den del av centrala Örebro som utgör ett område av riksintresse för kulturmiljövården.