Odinslund

En villa byggd under 1800-talets mitt, uppförd i en och en halv våning med källarvåning och frontespis samt öppna verandor på entrésidan. På var gavelsida finns en balkong på det nedre bottenplanet. De öppna verandorna bärs upp med pelare av trä som i sin tur står på plintar av sten. Byggnadens stomme är troligen av liggtimmer. Huset har en hög sockel, granitblock samt en putsad och målad del med igensatta fönsteröppningar. Fasaden har liggande och stående träpanel, under fönstren på bottenvåningen finns en bröstning med stående pärlspontpanel och i höjd med fönstren på bottenvåningen är fasaden klädd med liggande fasspontpanel. Fönstren är inte ursprungliga med har samma dimensioner som de ursprungliga, korspostfönster med profilerade foder och dekorativt sågade överstycken, dessa är dock inte heller ursprungliga. Färgsättningen för fasaden är i en ljusgrön kulör, akrylatfärg, med vita fönsterbågar, karmar och foder samt röda detaljer på entréverandan och balkongfronten ovan. Pardörren är ursprunglig och är en fyllningsdörr med speglar och glas med spröjs. En tillbyggnad finns på husets baksida, där finns en enkeldörr med smal spontpanel och en mindre glasruta. Byggnaden har ett sadeltak belagt med rött betongtegel och två murade skorstenar.

Villan har kallats för läkarvillan vilket tyder på att läkare som har varit verksamma på det gamla Brunnslasarettet har bott här under en tid. Det är en byggnad som har koppling till brunnsverksamheten då den uppfördes som en sommarvilla, något som blev vanligt förekommande då företeelsen att drick brunn växte fram som ett finare sommarnöje för societeten. Villan inrymde även tre lägenheter vilka sannolikt har hyrts ut till besökande brunnsgäster. Villa Odinslund har kulturhistoriska värden, dels ett kontinuitetsvärde då byggnaden är kopplad till brunnstiden men har även använts för andra verksamheter genom åren. Den har även ett arkitektoniskt värde som ett exempel på en representativ sommarvilla uppförd under 1800-talets mitt med karakteristiska dekorativa lövsågerier, liksom ett samhällshistoriskt värde då den berättar om en särskild företeelse “att drick brunn” som ett framväxande sommarnöje under 1800-talet och 1900-talets början. Det var främst var ett nöje för de rikare klasserna inom samhället som också var de som bekostade uppförandet av finare villor. Villan har även ett miljöskapande värde i området.

Karakteristiskt för villan är dess volym, fasadens material med liggande fasspontpanel och stående pärlspontpanel, den öppna entréverandan med balkong och dekorativa lövsågerier. Ytterligare viktiga karakteristiska byggnadsdetaljer är fönstrens form och material och de ursprungliga glasade pardörrarna med spröjs samt dekorativ snickarglädje, taktassar och konsoler i Schweizerstil.