Brunnen

Brunnssalongen uppfördes 1801 och är idag den äldsta byggnaden inom området, det är en byggnad som har starka kopplingar till den ursprungliga brunnsverksamheten på platsen. Brunnssalongen var samlingsplatsen för att dricka brunn och den stora salongen användes för att promenera omkring i och konversera med varandra under själva brunnsdrickningen. Genom åren så har användningsområdena för byggnaden skiftat, den har använts som kontor, servering, barservering och lekskola. Restaurang Svalan driver verksamheten idag och den används bl.a. som konferenslokal och festsal. Källan där vattnet togs fanns i nära anslutning till Brunnssalongen i ett uterum som var inhägnat. Sannolikt är att platsen för källan fanns där byggnaden numera är tillbyggd, den putsade delen på den södra gaveln.

Byggnaden är uppförd i ett och ett halvt våningsplan och den del som inrymmer salongen i byggnadens norra del, tar upp hela byggnadsvolymen från golv upp till nock. Grunden är av sten med en gjuten sockel målad i en mörkgrå kulör. Byggnadens konstruktion är i liggtimmer med synliga knutar, gavelröstena är inklädda med lockpanel och den södra gaveln är tillbyggd och har spritputsad fasad. Den är målad i röd kulör med oljefärg Det finns olika uppgifter om byggnadens ursprungsfärg och den kan ha varit grön från början. Fönster och dörrar är troligen från 1962 då byggnaden byggdes om och renoverades. Det är mitt eller korspostfönster, den tillbyggda delen har sexdelade mittpostfönster. Under takfoten sitter mindre rektangulära fönster med liggande proportioner med spröjs.

På den östra fasaden har fönsteröppningarna förlängts till dörrar med släta understycken, samtliga dörrar och fönster är gråmålade och saknar profilering. På vardera långsidan finns entréportar pardörrar vars nedre del är en spegel med rutmönster i. De klassicerande dörromfattningarna omkring pardörrarna är troligen ursprungliga och vitmålade. På den södra gaveln finns en enkeldörr och på den norra gaveln en pardörr utan glas. Glaset i dörrar och fönster är en imitation av äldre glas, liksom blyspröjsar på de glasade pardörrarna. Byggnaden har sadeltak belagt med enkupigt tegel, vita vindskivor och slät takfot. Brunnssalongens ytter-och innertak rustades upp under mitten av 1940-talet.

Byggnaden har kulturhistoriska värden, dels ett kontinuitetsvärde som en byggnad med en tydlig koppling till platsen och dess verksamhet under brunnstiden och även under folkparkstiden. Trots renovering, tillbyggnad och ändrad färgsättning är byggnaden välbevarad utifrån volym och material. Det är en byggnad tydligt uppförd utifrån äldre byggnadstraditioner vilket ger den ett byggnadshistoriskt värde. Värdefulla detaljer är det väggfasta uret och de klassicerande dörromfattningarna.

Byggnaden har även ett traditionsvärde som en byggnad som har fungerat som en länk mellan olika tidsepoker och användningsområden. Den har även ett samhällshistoriskt värde som ett exempel på en byggnad som berättar om en särskild företeelse “att dricka brunn” som var relativt vanlig under 1800-talet och 1900-talets början i Sverige, kurorter fanns på flera ställen runt om i landet och Brunnsparken i Adolfsberg var en av dem. Byggnaden höga ålder och starka koppling till den ursprungliga brunnsverksamheten ger den ett högt kulturhistoriskt värde.