Kexfabriken

År 1854 härjade en omfattande brand i Örebro. Branden innebar med sin omfattning slutpunkten för det gamla Örebro och markerade i stället en början på den tidiga industrins etablering i staden, som sammanföll med tiden för branden. Örebro var nu på väg in i en högkonjunktur och den ökande industrialiseringen ledde till en kraftig utbyggnad och återuppbyggnad av staden. En ny stadsplan lades av stadsarkitekten Fridolf Wijnbladh. En av de första industrierna att etableras i staden blev en stor tändsticksfabrik, som följdes av småindustrier inom alla möjliga branscher. Mot slutet av 1800-talet började skoindustrin växa fram. Mer än hälften av landets skofabriker etablerades i Örebro län. Vid denna tidpunkt uppfördes även Sveriges första kexfabrik i Örebro, och staden blev under många år känd som ”Kex- och skosta´n”.

En viktig förutsättning för Örebros industrialisering var järnvägens dragning till staden, vilket stärkte Örebros roll som en stad med goda kommunikationer. På så vis kunde produkter och material på ett effektivt sätt fraktas till och från staden. Detta ledde till att många industrier fick en strategisk placering intill den nyligen utbyggda järnvägen. En annan viktig förutsättning för industrialiseringens framfart var 1800-talets liberala reformer som innebar att en rad hinder för handel och andra näringar togs bort. Även 1888 års lag innebar ökade tullar på importerade varor. Tillsammans gynnade dessa faktorer den inhemska industrin. Industrialiseringen av staden innebar stora sociala förändringar i samhället, bland annat en åtföljande urbanisering. Industrierna erbjöd arbetstillfällen i staden. Detta gällde även kvinnorna i Örebro som relativt tidigt in på industrialiseringen gavs möjligheter att ägna sig åt olika slags näringar och förvärvsarbete till följd av de ”lättare” industrierna som startades upp i staden. Örebros tillväxt fortgick efter andra världskriget, men samtidigt började flera industrier känna av en allt hårdare konkurrens från utlandet. Så småningom slog en efter en av fabrikerna igen. Flera flyttade också till andra städer, så som Örebros Kexfabrik.

Örebro Kexfabrik grundades 1896 av fabrikör och bagarmästare Simeon Wilhelm Lindfeldt och grosshandlare Paul Genberg. Örebro kexfabrik startade sin verksamhet vid Norra Sofiagatan (nu Ribbingsgatan) 1896. Företaget köpte mark på tomten, Strömstedtska Lyckan 298. Tomten var belägen på stadens norra ägoområde strax öster om järnvägsspåret och väster om Olaus Petri kyrkan. Detta område låg vid tidpunkten i stadens utkant norr om befintliga industritomter. Industriområdet expanderade i anslutning till järnvägsspåret Stickspår från järnvägen drogs in till industriområdena för att underlätta transporter till och från industrierna. Samtidigt tillkom bostadsbebyggelse i anslutning till området som strukturerades enligt ett rutnätmönster men som övergick till ett mer öppet planmönster norr om industriområdet med Kexfabriken.

Kexfabriksbyggnaden, med sin äldsta del från 1896, har ett ansenligt kulturhistoriskt värde som symbol för Örebros industriepok, den epok som gav staden epitetet “Skor och kex”. Det var en av de stora och mest kända arbetsplatserna i staden under 1900-talet. En mycket stor andel av de anställda var kvinnor (ca 80% 1906) och det var således länge den stora arbetsplatsen för kvinnor i Örebro. Byggnaden har ett betydande symbolvärde för staden och dess industriepok. Byggnaden har successivt byggts ut vartefter verksamheten växt och den ursprungliga lilla byggnaden fanns endast under en kortare period. Det röda teglet har dock hela tiden präglat ombyggnaderna. Byggnaden har ständigt anpassats till verksamhetens utökning och krav och byggts om och på under tiden som Kexfabrik. Den ursprungliga, lilla byggnaden är helt inbyggd liksom de påföljande decenniernas tillägg.

Det stora tegelkomplexet visar sina utbyggnadsfasader i volymsuppbyggnader och fasaddetaljer, bl.a. fönsterformer. Sammanhållande och därmed mycket betydelsefullt för helheten är det röda teglet och kulör på fönster och dörrar. Ursprunglig tegelfasad har rundstrukna fogar. Balkonger i svart smide förekommer, dock inte ursprungliga. Lastkaj med skärmtak samt ramp har tillkommit på norra delen. Mot öster finns solskydd (metallgaller) ovanför fönster. Mot väster har en utvändig spiraltrappa tillkommit. På södra delen har översta delen av fasaden (närmast takfoten) beklätts med svart korrugerad plåt. Hål för nya fönster har tagits upp i fasaden, några fönster har satts igen eller bytts mot nya med förändrad form och utförande. Enstaka dörrar har satts igen med fönster. Få eller inga fönster är helt ursprungliga. Spröjsindelning och antal lufter varierar.

Den ursprungliga, röda tegelbyggnaden köptes in av grundarna, och byggdes redan 1903 ut för att ge fördubblad produktionskapacitet. Från 20-30 anställda växte fabriken till 135 anställda 10 år senare. Större förändringar gjordes 1931 och på 1950-talet då vindarna förhöjdes och inreddes. Flest anställda fanns under 1930-talet. 1967 togs ägandet över av Göteborgs Kexfabrik som nio år senare lade ner Örebrofabriken och flyttade över en del återstående verksamhet till Göteborg. Ombyggnad 2006.